Herman Van Rompuy valdes till Europeiska rådets permanente ordförande på toppmötet 19 november 2009. Mindre än två veckor senare tillträdde han sin tjänst. Här svarar han på frågor om sin nya roll, vad han hoppas uppnå under sin tid som ordförande och vad han kommer lägga krut på.

Du valdes till ordförande för Europeiska rådet, en helt ny roll. Vad är dina ambitioner?
Jag vill bidra till att stärka Europeiska rådets kapacitet att leda EU. Rådet är den institution som beslutar om EU:s riktning. Vi måste forma en grupp, en krets, som är överens och arbetar mot samma mål: Europeiska unionen. Vi måste också lägga större tyngd på de politiska beslut som går bortom de traditionella slutsatserna. Medborgarna måste få tydliga och synliga budskap. Vi har redan arbetat med detta och kommer att fortsätta att göra det.

Vilka är de första frågorna du kommer att ta tag i?
Jag anser att de ekonomiska frågorna – hur man på bästa sätt samordnar sig för att motverka krisens effekter på arbetstillfällen och statliga finanser, hur man kan planera för nästa steg när den ekonomiska återhämtningen är säkrad – ligger överst på dagordningen för stats- och regeringscheferna under de kommande månaderna. Jag anser att vi måste angripa de största frågorna systematiskt. Vi måste ha tillfälle att diskutera dem på djupet på ett öppet sätt. Jag tänker sammankalla ett informellt möte i februari där de ekonomiska och sociala frågorna ska stå i centrum.

Men Europeiska rådet har också en rad andra frågor på sitt bord, allt från efterdyningarna av Köpenhamnsmötet till energifrågor, vår strävan efter bättre säkerhet och rättvisa för alla våra medborgare, och internationella frågor.

Vad hoppas du ha uppnått när din period som ordförande är slut om två och ett halvt år?
Jag hoppas att tillsammans med mina kollegor dra nytta av den kapacitet som Europeiska rådet har för att utforma ett tydligt, samordnat ledarskap för Europa. Om EU ska skörda frukterna av Lissabonfördraget – få effektivare institutioner som kan leverera konkreta resultat för medborgarna och möjliggöra för Europa att använda sin tyngd internationellt – så har Europeiska rådet en nyckelroll att spela. Jag kommer att samarbeta med kommissionsordföranden, Europaparlamentets talman och de roterande ordförandeskapen för att uppnå detta.

Hur kändes det när du fick reda på att du hade alla EU:s stats- och regeringschefers stöd och valdes som ordförande i rådet? Vad tänkte du?
Som du vet så hade jag inte sökt den här tjänsten. Men när det blev klart att det fanns ett enhälligt stöd för mitt namn så accepterade jag det och har nu tagit mig an arbetet med övertygelse och entusiasm. Det var svårt för mig att avsäga mig styret av mitt land, men jag ser samtidigt beslutet som ett erkännande mot Belgien, ett av de länder som var med och grundade EU, och som alltid har engagerat sig i byggandet av Europa.

Hur förbereder du dig för detta nya jobb?
Som du förstår så fylls min agenda snabbt. Det första jag tagit tag i har varit att tala med mina kollegor i Europeiska rådet. Sedan den 1 december har jag rest runt i Europa för att träffa flera av dem och jag kommer att fortsätta i januari. Även om jag redan träffat dem i rådsmöten i egenskap av Belgiens premiärminister, så har det känts viktigt att träffa dem var och en och informellt för att höra om deras synpunkter och prioriteringar. Jag tänker ta under övervägande allas intressen och de frågor som är känsligast för dem. Vårt arbete måste ge resultat åt alla. Från 1 januari kommer jag att ta mig an mitt arbete fullt ut.
Jag vill också passa på att tacka Fredrik Reinfeldt för det goda samarbetet under övergångsperioden och för hans effektiva hanterande av införandet och genomförandet av Lissabonfördraget.