På måndag uppmärksammar Europa och världen att det är tjugo år sedan Berlinmuren föll. Den 9 november 1989 kablades bilder ut från Berlin, som visade hur entusiastiska tyskar tog sig över den störtande muren. Detta var dock inte den utlösande faktorn, utan snarare en av många händelser som till slut befriade Europa från 40 år av det kommunistiska systemet.

I augusti 1980 utropades en storstrejk på Leninvarvet i Gdansk, en av dåtidens största arbetsplatser i Polen. Strejken ledde till att den fria fackföreningen Solidaritet, med Lech Walesa i spetsen, fick starkt fäste i landet. Solidaritet förbjöds då och ledarna tvingades gå under jorden. Fackföreningen blommade dock upp igen i slutet av 1980-talet och tog strid mot den kommunistiska ledningen i Polen, som slutligen tillät ett första någorlunda fritt val i juni 1989. En icke-kommunistisk regering kunde bildas och året därefter valdes Lech Walesa till Polens president. 

Picknicken som öppnade Europa
Efter att Michail Gorbatjov övertog makten i Sovjetunionen 1985 och införde en ny politik med inslag av glasnost (öppenhet) och perestrojka (ombyggnad) blev nationella och regionala frigörelseprocesser möjliga. "Den paneuropeiska picknicken", som skulle vara en symbolisk öppning av gränsen för både ungrare och österrikare, ledde till att över 600 östtyskar kunde storma gränsgrinden och fly från Ungern till Österrike via gränsstaden Sopron den 19 augusti 1989. Bilder från gränsöppningen spreds och i september öppnades sedan gränsen formellt vilket möjliggjorde att ännu fler östtyskar flydde från Ungern till Österrike.

Kommuniststyrena föll sedan en efter en…
När Ungern väl öppnat sin del av järnridån ökade trycket och protestaktionerna inom Östtyskland och den 4 november demonstrerade så många som en halv miljon människor i Östberlin. Fem dagar senare var Berlinmurens fall ett faktum och stora protestmöten började organiseras i övriga kommunistländer: på Václavplatsen i Prag, Tjeckoslovakien, på gatorna i Sofia, Bulgarien, samt på centraltorget i Timişoara, Rumänien.

I Prag var det oppositionsrörelsen Medborgarforum, med författaren och dramatikern Vaclav Havel i spetsen, som drog igång sammetsrevolutionen. Vaclav Havel blev sedermera landets president. .
I Sofia växte protesterna och den gamle kommunistledaren Todor Zjivkov avsattes. Det första fria valet vanns ändå av Socialistpartiet, det ombildade kommunistpartiet, då ängslan hos befolkningen var för stor. Därefter beslutade man om ett införa liberala och demokratiska lagar.
I Timişoara började demonstrationerna mot kommuniststyret och den dåvarande ledaren Nicolae Ceausescu i december samma år. Demonstrationerna spreds sedan till Bukarest där över 1000 människor fick sätta livet till innan striderna mellan anhängarna till Ceausescu och reformkommunisterna upphörde. Nicolae Ceausescu och hans fru försökte fly, men arresterades, dömdes till döden och avrättades kring jul 1989.

Det svåra ekonomiska läget i de kommuniststyrda länderna underlättade för de människor som eftersträvade och arbetade för förändring. Berlinmurens fall tillsammans med sammetsrevolutionen i Tjeckoslovakien är de händelser som anses utgöra kulmen på den händelsekedja som ledde till Sovjetunionens fall och det Kalla Krigets slut. I början av 1990-talet kunde således nya demokratiska författningar antas och marknadsekonomi införas i länderna, som alla idag är medlemmar i EU.

Det svenska ordförandeskapet väljer att uppmärksamma järnridåns sammanbrott vid ett evenemang med seminarier, samtal, utställningar och teaterpjäser i Stockholm.